sunnuntai 9. lokakuuta 2011

Week-end dans les Vosges

It is just too beautiful!

We woke up at 6.45 to have time to see the sunrise...

Can you see the people over there?

Amazing, isn´t it?

A hotel on the top of the hill

 le HOHNECK, 1363 m above the sea

Many people visit les Vosges

A walk in the forest...




You see the little spot on the hill? WE WERE THERE!


Here I am together with my very good friends!

America - Finland - Philippines - Finland


A small lake in the middle of the forest


During one day we walked over 20 km!
We got a little bit lost before the dark ... But luckily got "rescued"...




Here I am - afraid of falling...

The colours in the sky are so beautiful!



Cows with their bells round their neck saying "kling, kling"



 It´s like the forest from Snow - White








A perfect ending...

... and a perfect sunrise

We all saw the world´s most beautiful sunrise


THE BEST YEAR EVER!

keskiviikko 21. syyskuuta 2011

EN MÅNAD!

Idag har jag varit här i exakt en månad! Det känns helt otroligt hur tiden kan gå så fort! Ännu har jag tio stycken fantastiska månader kvar att uppleva! Nu kan man säga att jag är helt och hållet hemma här och allting är helt superbra, man kunde inte önska sig någonting bättre!

Varje dag tycker jag bara mer och mer om Thionville. Varje dag då jag går till skolan upptäcker jag hur vackert det är här , hur vackert allting är och jag upptäcker hela tiden nya saker som jag inte sett fast jag gått samma väg, jag vet inte hur många gånger, vägen till skolan och sedan hem igen...

 Fast jag trivs jättebra här har jag ändå haft lite hemlängtan alltid då och då. Det brukar hjälpa att man skriver ett kort eller ett brev till dem som man riktigt saknar eller så läser man ett glatt meddelande av er där hemma men ibland hjälper inte det heller, men ofta varar det bara en liten stund och efter det är man i full gång igen! Men det är omöjligt att vara på två ställen samtidigt det vet vi, så jag försöker leva här och nu och jag tycker själv att det går riktigt bra! Den lyckligaste flickan som jag är kan jag ju inte vara nedstämd så ofta!







Luxembourg

Chateau de MALBROUCK

Restaurang KLAUSS`s vinkällare

Vin + Korv = Frankrike

Luxembourg

Skolan...

Hejsan igen! Jag har inte skrivit på en tid nu men min orsak är att det händer hela tiden så mycket att man helt enkelt inte har tid! Men nu ska jag berätta...

Nu har skolan börjat. Skolan är jätteannorlunda än skolan i Finland men jag har börjat vänja mig nu. Det var egentligen först denhär veckan som jag på riktigt började känna mig hemma här, i skolan och med staden Thionville.
Dethär är inte skolan...

För det första, i min skola finns det över 2000 elever och i Finland, i min skola finns det 300 elever! Fösta dagen var alldeles hemsk, jag var riktigt vilse och jag visste ingenting och förstod ingenting men nu är allting redan mycket bättre! Det finns alltid någon som man kan fråga om man har någonting man undrar över. Nu har jag vant mig vid systemet och jag vet hur allting fungerar. Jag har fått många nya, fina vänner och de är alla mycket snälla med mig och hjälpsamma! Det blir ganska många kindpussar varje dag! Alla pratar bara franska med mig men det är jag bara glad för så lär jag mig effektivare och snabbare!

Här går jag varje dag då jag ska till skolan.
Gatan framför skolan som på dagen är  full med elever.


Skolan är stor och det skulle vara omöjligt för alla lärare att veta att jag är en utbyteselev (jag är den enda utbyteseleven i la Providence, fast det finns fyra stycken andra utbyteselever i Thionville) men det finns de som ofta kommer och frågar mig hur jag har det och hur jag upplever skolan. I Frankrike har man samma klass hela tiden och min klass är väldigt snäll, de också. De översätter då jag inte förstår och säger lärarana att jag är en utbyteselev då jag ser ut som ett frågetecken då de säger någonting. Ett bra exempel var på gy-timmen denhär veckan (denhär gången var det inte min klass utan bara flickor) då vår lärare skulle förklara för oss hur man gör för att löpa effektivare, "tävligslöpning, med en käpp i handen". Många av flickorna satt på marken medan jag stod bakom dem,  ganska sådär i mitten. Plötsligt visade läraren till mig att jag skulle komma fram till honom, han frågade vad jag hette och det klarade jag av men sedan började han förklara massvis med olika saker med snabb franska och det mesta gick förbi, jag började fnittra lite och läraren sade gauche...Le gauche...Vänster... Den vänstra...Jag vände mig om till höger och till vänster utan att jag inte visste vad jag skulle göra! Jag bara stod där och flinade, till sist sade några av flickorna i kör att jag var en utbyteselev och läraren började han också och skratta och sade åt mig att jag kunde sätta mig... Senare fick jag veta att han menade den vänstar handen men han sade det så snabbt att jag inte hann uppfatta det...

En av de vackraste byggnaderna i Thionville
Jag äter i skolan alla dagar förutom på måndagar och onsdagar. Varje onsdag slutar alla kl. 12 och det känns som om man skulle ha ett kort veckoslut varje onsdag. Nåja, maten i skolan är verkligen inte hälsosam men mycket god! Vi får förrätt (ofta pirog, frukt eller sallad) varmrätt (till exempel franskisar och korv) och efterrätt (glass, ost, kaka, paj eller andra franska läckerheter...) Sådant här typiskt franskt!

perjantai 2. syyskuuta 2011

Lyckligaste flickan i Frankrike - det är jag!





Nu har jag varit här i en vecka och två dagar och jag stortrivs! Jag är nog den lyckligaste flickan i hela Lorraine (Namnet på distriktet 1790) Jag älskar Frankrike, alla människor, maten, kulturen, arkitekturen... allt är nytt och intressant och dagarna bara flyger förbi! Första minnena som jag har från Frankrike är från flygfältet. K, E och jag hade just fått våra kappsäckar tillbaka och vi var påväg ut ur dörren och när vi kom ut står där ett helt gäng och viftar med finlandsflaggor! Vi blev alla omfamnade och det skulle genast tas några foton. Det var skojigt och det är någonting som man aldrig kommer att kommer glömma, alla de glada ansiktena och de vänliga orden. Det roligaste av allt var att efter att vi bara hunnit säga "Bonjour", "Oui" och "No" ett par gånger fick vi höra att vi pratar superbra franska!

Vi hoppade i bilen och hade nästan tre timmars resa framför oss till Lac de Madine, där lägret skulle vara. Själva resan från Luxembourg till Thionville tar inte länge. Lägret varade i fyra fantastiska dagar, vi fick nya vänner, bytte pinssar och "visitkort", lärde oss nya franska ord, lärde oss om den franska kulturen, vi fick pröva på och baka "une tarte des Mirabelles", smaka på läckerheter från det franska köket, pröva på många olika aktiviter som segling, cykling, simning... Det var jätteroligt men det bästa av allt var att man fick lära känna många nya olika människor från världens alla hörn och få vänner för livet...









På den fjärde dagen kom våra familjer efter oss och det var dags för det riktiga äventyret. Jag kunde inte ha haft bättre tur med familjerna, min första familj är jättesnäll, jag bor i ett stort, underbart hus mitt i centrum. Min familj pratar bara franska med mig och om jag inte förstår upprepar de det och pratar lågsammare och om jag då heller inte förstår tar de det på engelska. På dethär sättet lär jag mig snabbare och effektivare för jag har bråttom så att jag sedan på riktigt kan börja prata! Min familj ordnade en underbar fest till min födelsedag dit alla mina familjer kom, några vänner och Rotary medlemmar. Man kunde inte ha önskat sig en bättre födelsedagsfest! Det är konstigt att man kan få så mycket fint och trevligt på en och samma gång! Men som sagt jag är den lyckligaste flickan i Frankrike, i distriktet Lorraine, med en underbar familj, underbara vänner och bekanta som alla finns här på det stället som jag älskar!